söndag 29 november 2009

Hos mor!

Dagen: Har spelat match (vi vann) och sedan har jag bara varit hemma hos mamma. Fika innehållande saffranskaka, pepparkakor, kaffe OCH glögg har avnjutits. Tänkte passa på att uppdatera här då man aldrig vet när mitt tangentbord bestämmer sig för att fungera korrekt igen.

Just nu tänker jag mycket på framtiden. I stora drag ser det ut såhär, i din punktform då:

1. Jobba kvar på Ica och förhoppningsvis bo i egen lägenhet halva nästa år.
2. Jobba kvar på Ica och bo kvar hemma hos pappa. Spara ihop en jävla massa pengar och dra iväg någonstans nästa år.
3. Okej, alla punkter innehåller jobba kvar på Ica en bra stund i alla fall. Men att någon gång nästa år dra iväg och jobba som au pair i London.
4. ---''--- och flytta till Spanien för att plugga spanska.

CAN NOT DECIDE.

I alla fall...

Jag behöver nog skriva av mig lite, men bara lite. Jag tror faktiskt att jag rent ut sagt kan säga att jag HATAR allt som har med kärlek, killar, flirtar att göra - Ja, allt som den där förfärliga attraktionen till det andra könet innebär.

Det krävs bara en tanke, en liten en, för att det där trycket i bröstet ska uppstå. Det där trycket som känns som om Magnus Samuelsson hoppar på ens bröst. Det där fasansfulla trycket som gör att man bara vill lägga sig ner i fosterställning och gråta. Det där trycket som gör ett stort hål. Ibland är detta hål läkt, eller i alla fall lite halvt. Men som sagt, en enda tanke river upp detta jävliga hål igen. Men det är bättre nu än vad det var förr.

Jag tror ändå att jag är kär i kärleken. Även om jag hatar den. Hatkärlek för kärlek. Inte för att jag är kär nu, men jag vill vara sådär äckligt kär. Eller vill jag egentligen det? Jag vet inte... jag vet bara att jag har en viss... okej, STOR... förkärlek för sådan där kan-inte-leva-utan-varandra-kärlek. Men det är bara för att jag själv vill uppleva sådan kärlek. Bara för att jag aldrig har upplevt sådan kärlek. Bara för att jag drömmer om sådan kärlek. Men samtidigt föraktar jag kärleken, på ett sådant sätt som gör att jag inte kan vara tillräckligt öppen för den. Detta för att jag vet vad kärlek kan göra med en, och i skrivande stund har jag inte ens upplevt någon stor jag-kan-inte-leva-utan-dig-kärlek, utan bara den här okej-lets-fall-in-love-för-stunden-kärleken. Och om den gör ont, vadfan gör då riktig jävla kärlek?

Jag lever...

...jag lovar! Jag har ett par anledningar till varför jag inte uppdaterar:

1. Jag orkar inte.
2. 99% av tiden funkar inte mitt tangentbord korrekt, och i skrivande stund är vi inne på dessa 1%. Annars fungerar inte bokstäverna i,o,k,ö eller siffran 8. Ganska jobbigt med tanke på att i alla fall i:et och o:et båda är bokstäver som existerar i nästan varenda jävla ord.
3. No inspo.

torsdag 19 november 2009

audioslave

Nu sitter jag i min säng och lyssnar på en av mina nya skivor med audioslave. Dricker min morgonkaffe (sent?) och ska snart iväg och träna med Rebecca. Sedan blir det jobb mellan 16.55-22.15!

torsdag 12 november 2009

svinis

Idag hade jag tänkt ta vaccin mot svingrisen. Men det är ju förfan slut överallt? Jag tillhör riskgruppen med min jävla astma, och om jag får svinis och DÖR... eller i alla fall blir apsjuk - då tänker jag fan stämma...någon...?

torsdag


  • Jag vill flytta hemifrån.
  • Jag vill göra något drastiskt, typ dra iväg någonstans. Vart som helst.
  • Jag vill fortsätta jobba och leva fritt, precis som jag gör.
  • Jag vill förstå att allt detta inte går ihop.
  • Jag vill att mina skivor skall komma på posten NU.
  • Jag vill kunna släppa allt.

nytt - gammalt


Mina nya pjucks som jag flitigt använder mig utav, köpta på loppis för 30 spänn. De är sådär härligt ingådda och lagom slitna. På bilderna skymtar ni även mina nya sammetsleggings från monki.




måndag 9 november 2009

skinnbraxor


Mina nya skinnbrallor från, hör och häpna - gina tricot!

fredag 6 november 2009

Försvunnen.

Hallå! Kanske dags att ta upp denna blogg igen? Jag har varit borta ett tag, på många sätt. De som känner mig vet varför. Men jag känner att det är dags att börja igen. Man kan inte vara på botten för länge, för då tror jag fan inte att man kommer upp. Men jag är på väg uppåt, det kan jag lova. Finns liksom inget att känna längre, inga blödiga känslor i alla fall, så varför inte bara köra en D.I.L.L.I.G.A.F? Haha. Tro mig, jag går ur detta med huvudet högt.


Om någon undrade över ovanstående förkortning:
Do I look like I give a fuck?